iConic Revival
på A1 Ring i England 28-29. juli 2018
På begäran kommer jag med en liten rapport från ”Revivel
2018”.
Tävlingen hölls ca: 20 mil norr om London, i Gonerby Moor
några kilometer utanför Grantham som i sin tur är lika stort som
Trollhättan.
Revivel-tävlingen har blivit allt populärare år från år
och i år tog det ungefär 12 minuter att få fullt startfält! Så det
gäller att
”hänga på låset” om man vill vara med.
Själva resan startade inte så bra, jag missade
incheckningen på Landvetter med 3 minuter och var tvungen att ta nästa
plan 4
timmar senare kl. 11:15 Väl framme fick jag vänta i 1,5 timmar för att
få ut
min hyrbil från Hertz, fullständigt kaos… Checkade in på hotellet i
Grantham
strax efter 18, packade om alla racingprylar i en Kyoshoväska och begav
mig mot
banan. Men den var inte fullt så lätt att hitta, det tog över en timma.
Väl
framme regnade det och det böja skymma och jag som behövde träna… Banan
bestod
av ett lapptäcke av olika astrotuf bitar i varierande storlekar och
kvalitet.
Den var ganska lång, varvet låg runt 40 sek beroende på modell och
motor. Det
fanns ingen depå, ingen 240V, så det kändes som man riktigt var
tillbaka till
80-talet med tält och 12V batterier.
Lördagen började med regn, så det blev inga träningsheat
och man flyttade fram starten någon timma och jag undrade hur man
skulle hinna
med 4 kval, 13 heat och 140 förare s0m lördagens 2WD-tävling bestod av
+ lite
mostertruck racing. Men det visade sig att det gick precis innan
mörkret kom.
Jag hade tagit med min Tomahawk som jag körde i klassen
2WD 82-83 och vi var 24 förare i denna klass som i huvudsak bestod av
Scorpions
och Frog’s.
Till för kvalet kom jag ut 90sek försent och lyckades
bara skrapa ihop 5 varv, men jag kände att jag hängde med de snabbaste
i heatet
trotts att jag var så ringrostig. Fast när jag stod kurvvakt i
efterföljande
heat som också var 2WD 82-83 om jag skulle fixa en A-finalplats som var
målet,
f*n vad snabba dom var. Tillbaka till depån och det lilla partytält som
Naushad
lät mig sitta i tillsammans med i var borta… Det hade börjat blåsa
ordentligt
och tältgrannarna hade fält ihop det precis innan det flugit bort över
åkrarna.
Men nästa granne Duncan Wood lät oss flytta in i hans tält som var ett
riktigt
tält. När allt var flyttat och på plats kunde jag titta över bilen, det
visade
sig att bakre yttre hjullager hade havererat på båda sidorna. Flänsarna
hade gått
av, men jag hade 2 lager i reserv. Men jag undrade varför, de var ju
bytta
inför tävlingen, var det den ökande påfrestningen med 1x14 kolmotor och
högre
kurvhastighet? Så
nu var det till att
vara lite försiktigt, för det är en ganska udda dimension till mina
hemmasnickrade yttre hjulaxlar 6 X 10F.
Heat 2 gick bättre, jag lyckades komma 3:a i heatet med
min 7 varv, kanske kanske kunde det bli en A-final, låg nu på sista
A-finalplatsen.
Heat 3 och ett nytt lagerras och bara 2 varv… Men låg
fortfarande kvar på sista A-finalplatsen. Lyckades pussla ihop bilen
med ett
par brickor och bad en stilla bön till de högre makterna.
Heat 4 som blev mitt bästa kval och gav mig en 3:e plats
i omgången. Bilen höll och jag hoppade upp till 8:e plats i A-finalen
och vem har
sagt att be en bön inte hjälper… LoL
Lagom till den enda finalen i klassen började det att
regna, regn och 15 m/sek är inte roligt när du står på en
förarställning utan
tak och vinden snett in från höger. Nu grävde alla fram sina regndäck,
bort
åkte de gula ”staged ribs” och ”mini pins” för att bytas mot gröna
”pins” både
fram och bak viket jag inte hade några.
Så jag fick ha kvar mina gula ”staged ribs” och ”mini
pins” i regnet.
A-Final gick väl som förväntat, jag hade ingen möjlighet
att hänga med i tempot, men jag tappade bara 2 placeringar ner till en
10:e
plats av de 12 startande. Jag är nöjd att jag lyckades ta mig till
A-final och
jag är nöjd med att jag där inte kom sist.
20:15 hade jag samlat ihop mina saker och lämnade banan
och då var inte alla finaler körd, tror att det var 2 kvar. Det är
tufft att ha
140 startande bilar under 1 dag, det är faktiskt dubbelt så många som
vi har
haft på 2 dagar i Eskilstuna. Det var ju några som körde flera klasser
i 2WD
men totalt för helgen var det minst 126 unika förare. Detta vet jag då
man fick
ett eget startnummer i alla klasser du körde. Mitt startnummer var 102
och som
jag hade både i 2WD och 4WD på mina bilar.
Söndagen blev som lördagen slutade, blåst och regn vilket
gjorde att runt ¼ inte kom till start.
Så det första jag fick göra på grund av vädret var att
flytta upp
fartreglaget från chassiet upp på radioplattan och till det fick jag
låna en
gasdriven lödpenna. Lite häftmassa runt mottagaren och jag var bredd
att möta
vädrets makter och övriga i klassen 4WD 77-86 med min Gallop MKll. Det
var i
huvudsak HotShot’s och Optimor som stod för motståndet. Nu skulle jag
inte
hinna vara med hela tävlingen då jag var tvungen att åka Heathrow innan
kl. 3
på eftermiddagen för att hinna med sista planet till Gbg.
Alla kvalen löpte på bra även om jag inte hade någon
möjlighet att hänga med i tempot utan regndäck förutom det 4:e och
sista kvalet
där drivaxeln hoppade ur mot slutet. Har inte sett resultat listorna,
men jag
låg 12:a efter 3:e kvalet vilket skulle innebära sista platsen in till
A-finalen.
Så vad tycker jag om England och Revivel 2018? Man kan
säga att det är mycket mer lay back än i NVC och VONats. Och de flesta
av de
svenska förarna skulle ha goda möjligheter att ta sig till A-final och
en del
även slåss om en pallplats. Så jag kan verkligen rekommendera att göra
resan,
men då skall man landa i Stansted och först resa hem på måndagen.
Stansted
ligger ungefär 5 mil närmare banan och så slipper man mycket av
Londontrafiken.
Jag rekommenderar att försöka boka motellet som ligger 5-600 meter från
banan
där de flesta bor som inte bor i sina husvagnar eller husbilar vid
banan.
Mekbord, stol, plats i mektält och tillgång till ett 12V batteri eller
generator ordnar arrangören John Weston. En annan sak man behöver är en
Engelsk
tävlingslicens från BRCA, tror att den kostade 20£. Men innan någon
anmäler er
så bör ni kontakta John Weston.
Min näst utlandsresa blir nog kanske till Tysklands VOREM
2019 🤔😉
Foto av John Weston.
1.8.2018
Lasse Wærn
Göteborg
Back
to Race Reports
Back
To The Main Page