På fredag startade det hela med fri träning från 15:00 och här hittar jag första tecknet på att de flesta deltagarna tar NVC på riktigt stort allvar. Normalt när jag glider in från Göteborg vid 2-tiden möts jag av Tomas sitt glada uppsyn och en tom racinghall. Först vid 4-tiden börjar folk doppa in för att köra en ack eller två... Nu möttes jag av en mer än halvfull depå med febrilt skruvande förare och 5-6 bilar på banan. Instinktivt tittade jag på klockan och konstaterade att klockan var 14:10 och inte 17:10 som man kunde tro. Sen fortsatte det att droppa in allt fler förare och annat löst folk. Detta är ju ett bevis på att NVC nått till en ny nivå förutom deltagarantalet. Deltagarna är mycket mer seriösa i sina förberedelser än tidigare och man lämnar inget åt slumpen. Nu gäller detta inte alla, men trenden är glasklar. Om detta är en utveckling jag gillar är förtidigt att säga, men känslan är att vi är påväg mot mycket mer allvar än ett opretentiöst event.
Under själva träningen kunde jag konstatera att alla PF-bilarna (plastic fantastic) var väldigt understyrda. Detta kom ju inte direkt som en överraskning då PF-däcken känns som puckar fram. Bak var fästet bättre och framförallt var det konstant. Sen har bilarna enormt med ”bumpsteer”, men det är tydligen normalt för Tamiya.
Klockan 19:00 var Tomas tvungen att uppmana folk att sluta att köra och packa ihop sina prylar. Därefter var vi 12 personer som gick till den lokala pizzabagaren för att få lite mat.
På lördagen drog det hela igång kl 09:00 med 2 heatträningar, dessa fungerade oxå som omseedningsgrundande och det var de 3 snabbaste sammanhängde varven som räknades. Det blev faktiskt lite omkastningar i de totalt 6 olika kvalheat som skulle hinnas med innan finalerna i de 3 klasser (4WD, 4WD Classic och PF) som skulle avgöras under lördagen. Redan här konstaterade jag mitt misstag, vilket var att köra 2 klasser samma dag. Så här såg det ut för mig: Kör ett heat, nästa heat är jag kurvvakt, heatet därpå kör jag igen och nästa är jag kurvvakt igen... Sedan följer 2 heat där jag skall hinna sätta ackar på laddning, kolla att båda bilarna så att de sitter ihop och om något behövs justeras eller bytas ut. Dessutom vill man ju gynna klubben med att fika och äta lite mat, snacka med närmsta meckgrannen o.s.v... Även Tomas kom till denna insikt som han uttryckte verbalt så här: "F*n, jag skall aldrig köra 2 klasser samma dag, f*n" högt och tydligt…
Då kan man undra hur i hela friden Svein Harald lyckas starta i alla klasser och ändå lyckas så bra som han har gjort historiskt? Hemligheten är att Svein Harald inte startar i alla heat vilket ger honom lite extra tid... I PF körde han 3 varv i första kvalet, startade inte i 2:a och i 3:e körde han till sig en 2:a plats i kvalet. I 4WD körde han alla kvalomgångarna. I 4WD Classic körde han bara i första omgången och avstod 2:a och 3:e omgången. Så med andra ord kör Svein Harald 4 av 6 heatträningar, 6 av 9 kvalheat och 9 av 9 finaler vilken ändå är imponerande. Och detta bevisar att det går alldeles utmärkt att köra mer än en klass även om man får offra det sociala under tävlingen och spara det till kvällen.
Kvalen kördes som förr i tiden, vilket betyder att bästa kvalet räknas och när mattluddet lagt sig visade det sig att Tomas och Svein Harald inte var kvalsnabbast i någon klass som de brukar!
TQ i PF blev Hans Van Den Broeck 4 sek före Svein Harald Ytternes och ytterligare 1 sek efter kom John Tyndal. I första finalerna var det bara John som lyckades pressa Hans ända in på mållinjen och var bara ca. 0.35 sek efter in över mållinjen. I 2:a finalen var det Svein Harald som pressade Hans ända in på sista varvet utan att lyckas smita förbi. Så nu var saken klar, men Hans körde ändå 3:e final och efter 7 varv hängde han av John och kunde i princip defilera fram till målgång och en 3:e finalseger. Imponerande tycker jag, men med så lika bilar är det den som gör minst misstag som vinner och i dag var det Hans!
Vad tycker jag nu om den nya klassen Plastic Fantastic:
Först och främst är den en väldigt jämn klass. Det man kunde laborera med var stötdämparna, resten handlade bara om körskicklighet. Det var också roligt att nästan alla hade försökt sätta en personlig prägel på sina kärror, allt ifrån varulvar, sheriffer och surfbrädor. Men jag skulle gärna se att klassen utökades med Kyosho’s egna PFsom heter SandMaster. Den ligger i samma prisklass runt 900:-, faktiskt t.o.m. något billigare då oljestötdämparna i plast ingår i priset. Detta skulle ge lite mer valmöjlighet, alla är inte Tamiya-fantaster och det skulle gynna klassen på sikt tror jag.
I 4WD Classic var Lars Hägerman TQ med sin PB Mini Mustang med över ett ½ varv före Svein Harald med sin Tamiya HotShot och Tomas på 3:e plats med en Tamiya Egress. I första finalen var Svein Harald 1½ varv före Klas Jonsson i mål, TQ Lars fick problem efter 3 minuter och fick bryta. I 2:a finalen lyckade Svein Harald passera Lars på 3:e varvet och trotts hård press från Lars lyckades Svein Harald hålla ledningen ända in över mållinjen. Tomas som glömde montera transpondern i den första final kom nu 3:a klart distanserad av Svein Harald och Lars. Trotts sina 2 finalvinster med sin Tamiya HotShot startade Svein Harald även i den 3:e finalen, men efter drygt 2½ minut bröt han den 3:e finalen. Lars hade nu inga problem med att vinna detta sista finalheaten före Klas och på så sett säkra 2:a platsen totalt i 2WD Classic med sin PB. Tomas kom inte till start i 3:e finalen på grund ett servohaveri, så den totala 3:e platsen togs nu av Klas Jonsson.
Även i 4WD var Lars Hägerman TQ med ett ½ varv med sin Yokomo YZ-10 före Svein Harald och Tomas båda med Tamiya Top Force Evo.
1:a finalen blev en hård fajt mellan de 3 toppåkarna, på det 22:a varvet föll Svein Harald ifrån och tappade 7sek. På det 23:e varvet var det Tomas tur att tappa 10 sek och därmed kontakten med Lars som nu vann ohotad. I final två fortsatte fajten mellan de 3 herrarna och nu var det Svein Harald som drog det längsta stråt ca: 3½ sek före Lars. Tomas hängde inte riktigt med i tempot, men knep 3:e platsen klart före Linus.
Nu skulle det avgöras, Lars eller Svein Harald... Tomas kunde inte ta hem totalsegern utan var i princip klar för 3:e platsen totalt, men det hindrade honom inte från att släppa handbromsen i ett försök att vinna 3:e finalen. Vet inte vad Svein Harald och Lars tyckte om detta, men helt klart att detta var ett orosmoment för båda förarna. På det 21:varvet tappade Svein Harald 2 sek på Lars, detta var allt Lars behövde för att slå till med dagens bästa finalresultat och därmed säkra segern i 4WD med sin Yokomo YZ-10.
Mellan kval och finaler var det dax att utse Concours D'elegance och Best in Show, samt lottdragningen på alla priser som HobbyCity, Hobby Equipment och MiniCars skänkt till vår tävling. Glädjande nog var det Joel Högströms vitlackade Holiday Buggy med Martini dekaler som vann Concours D'elegance.
Lasse Wærn
